För det första började jag med en dammsugning av gamla hudrester i ansiktet, vilket inte var någon fara i smärta (kändes som att jag skulle ha sugmärken i hela ansiktet efteråt dock).. Sen tittade hon på mitt lilla "sår" eller "blånaden" eller vad det nu är som jag har haft på kinden sedan tidigt i vintras, om inte längre..
Hon hade aldrig sett något sånt förut (hon hade haft kliniken över 20 år!) så hon ropade in en kollega till rummet. Kollegan tittar på mig och utbrister: Oj! Rent spontant känner jag själva då: Oj?!
Hon började fråga om jag var allergisk, hade problem med gluten eller laktos och ville kolla på min rygg och grejer. Jaha. I alla fall. Efter den vanliga smärtsamma klämningen kom vi i alla fall till den här söta saken på kinden. Där var de tvungna att gå på med skallpellen och tömma innehållet (blod i en mörkbrun färg, var, vätska och förhårdnad talg).. Det kan jag säga gjorde djävulskt ont!
Men, redan efter den tömningen ser det bättre ut.
Efter tömningen var klar fick jag en fuktgivande ultraljudsbehandling..
Jag ska tillbaka och göra samma sak redan om två veckor.
Hej och välkommen till projekt Annas ansikte.. Fy farao!
Det är detta område som ställer till problemen! (Nu har jag dock ett puder över som jag fick efter behandlingen för att inte se ut som "hej-kom-och-hjälp-mig")
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar