Jag och Lovisa pratade om livet ikväll när vi satt i båten. Hur allt är och hur det blir och vad man ska göra för vägval, hur sjukt jobbiga och svåra saker kan vara med mera. Och för första gången i sommar kände jag en rejäl längtan till min vardag i Malmö.. Skolan och volleybollen och allt annat jag vet att jag har där nere. Inte för att jag vill lämna Katrineholm för att det är skit här, för det är det inte, men... Det är så mycket lättare där än här. Här i Katrineholm är jag ensam numera. Mina vänner bor i andra städer och de som bor här har sina liv här och där behövs inte jag.
Hade det inte varit för att jag är så hemmakär och vill vara nära min familj hade jag nog blivit deprimerad här i sommar..
Blev ju inte bättre av att Veronica Maggios låt med textraden "Jag har slitit ut så många skor i en stad där ingen längre bor" spelades på radion i bilen på vägen hem..
Det fick mig att inse hur svåra små saker i livet kan vara! Och hur snabbt saker ändras.
Nog med djupt tänkande för ikväll.. God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar