Fick iallafall prata av mig med Lovisa ett bra tag i telefon förut. Det gjorde susen för stunden, men att umgås genom att ligga i varsin del av soffan och egentligen inte behöva prata är så mycket bättre!
Efter samtalet tog jag en powerwalk i blåst, mörker och regn. Det är som min terapi! Bara gå och gå och lyssna på musik! Toppen!
På tal om terapi så lär vi oss samtalsterapi i skolan just nu och idag skulle vi under terapisamtal teckna ett barndomsminne/trauma som satt spår i oss..
Detta är vad jag målade! Haha!
Jag är flickan vid huset! Det var en gång på lågstadiet som mamma tvingade på mig en (som jag då tyckte) sjukt ful regnjacka som jag skämdes otroligt mycket över..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar