Framför allt är det så när någon som varit nära en gång i tiden inte längre vill stanna kvar på jorden! Det svider i hjärtat..
Varje vardag i tre år kämpade vi, skrattade vi, suckade vi, skojade vi, slappade vi... och andra gånger paddlade vi kanot och tältade eller så festade vi sådär som man bara kan göra med sin gymnasieklass och alla andra saker man gör tillsammans under den tiden i livet. Han var alltid den snällaste och den roligaste trögaste som hängde på oss i "gänget" även fast vi inte alls delade samma intressen. Men i skolan var du en av oss!
Ses på andra sidan Christoffer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar