131203.

Det är sjukt vad van man blir av saker bara man gör det några dagar i följd. Vi är alla här extremt trötta och slitna. Schemat har sedan vi kom hit i lördags varit full aktivitet från 6:45 på morgonen till 01:00 på natten! Och jag skojar inte. 40 minuters rast får man på en dag ungefär.

I förmiddags mådde jag pyton rent ut sagt. Vi var i backen och jag kände hur jag mådde så sjukt illa, inte varit med om något liknande. Fick bryta en liten stund då. Men, efter det hade min grupp tre obligatoriska aktiviteter, som jag måste vara med på för att få intyget. Bara att bita ihop och genomföra. Jag tycker det gick galant och vi fick mycket beröm!

Har suttit med gruppen hela kvällen och pratat om hur allt känns och så vidare, enlig en lista vi fått. Vi är väldigt ärliga mot varandra och gud vad man växer som människa av det. Toppen!

Satt sedan på nattklubben och pratade och lärde känna två gruppmedlemmar mer ordentligt. Det är alltid kul. Men. Då undrar jag. Är det BARA jag som är prestiglös här? Jag gläds åt när andra lyckas med saker och ting, jag blir peppad av sånt, av att det faktiskt finns riktigt duktiga människor i världen. De jag frågat svarar överlag "Skulle försöka förstöra, ifrågasätta och bli avundsjuk på den personen." Funkar inte riktigt i min värld!