Om två veckor vet jag om jag är antagen till något program eller ej. Jag vill inte veta, samtidigt som jag vill veta mer än något annat. Ena stunden hoppas jag på det ena och andra stunden på det andra.
Har nog helt ärligt aldrig mått så dåligt psykiskt förut mot vad jag gör nu. Fy fan.
Jag avskyr att inte veta vad jag gör i höst. Kan inte bara gå kvar här i Katrineholm och inte göra något vettigt med mitt liv. Gaaaah!
Jag är i en formsvacka, big time!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar