onsdag 21 juli 2010

show me love and what it's all about.

När slutar man säga hej?

I en liten stad som Katrineholms kan man nog säga att alla känner alla, åtminstone känner du någon som känner den andra.
Vart slutar man vara trevlig, inbjudande och normal? Jag vet många personer som har har känt väldigt bra, dom ha varit mina närmaste till och med, dessa människor är av någon anledning inte "hej-vänliga" längre. Hellre låtsas man skicka sms, titta på någon väldigt intressant byggnas eller vara alldeles för inne i sig själv med huvudet nere i maken att man "missar" personerna när man möter dom. Ögonkontakt - uuuh, jobbigt!
I Katrineholms skulle man egentligen som sagt kunna säga hej till alla man möter på gatan. För på ett eller annat sätt känner man dom människorna. Och ett hej, vad är ett hej? Inte mycket begärt. Det kan göra en människa väldigt glad, men här känns det bara konstigt och man får blicken tillbaka som säger "Men gud, vad vill hon mig? Hon hälsade, vilken bitch!"
Lägg ner bullet, börja att sluta med att sluta säga hej.

Och ja, jag erkänner, jag är inte guds bästa barn här heller.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar