Äntligen!Jag lyckades klämma fram några tårar nyss.
Det krävdes en sorglig och fin film, ensamhet och lite förvirrade tankar.
Jag minns verkligen inte när jag grät senast, typ en månad sen eller mer?
Men nu är jag lika glad som innan igen, så det gick ju inte som jag ville. FAIL! Haha
Varför kan man liksom inte få det man vill? Varför ska det alltid finnas massa stopp och hinder på vägen?
Frustrerande!
DET har gäckat mina tankar ett bra tag nu.
Tänk om, om, om, det vore hinderfritt. Omg.
Men herregud, inte ens nu när jag är jättesorglig och tråkig känner jag mig ledsen eller nere. Jag mår för bra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar