130808.

Det finns ett agerande jag inte alls förstår mig på. Som jag inte själv använder mig av. Och som jag tackar mina föräldrar, och främst min pappa, för att ha uppfostrat mig med att inte använda mig av. Det är att hämnas och ge igen på saker och ting.

Jag hade en hyresgäst i telefonen idag som fått ett allmänt utskick (vi skickade till alla hyresgäster på hennes gård) angående att sophanteringen inte fungerade som den ska. Hon tyckte att det var ett påhopp och att hon nu "Äntligen kunde ta tillfället i akt och hämnas på oss med saker vi inte fixat".

Jag tycker det är så otroligt onödigt med hämnd. Varför ska man göra folk illa, såra folk eller förlöjliga folk för att de gjort det mot mig? Skadan mot mig har ju redan skett och jag skulle aldrig må bättre av att jag vet att jag gjort någon annan illa?

Pappa sa alltid till mig och August när vi var små "Varför ska du ge igen för?" Och jag hade aldrig något särskilt bra svar på det. Så jag struntade i att ge igen eller hämnas och började med att bara skita i det, gå därifrån eller ignorera på annat vis. Det har givit mig mycket och ju mer jag vuxit upp ju mer har jag lärt mig att sätta dövörat till och inte lägga energi på folk som vill mig illa på något vis. Däremot behöver de inte vara rädda att få smaka på samma medicin från mig, för den medicinen bjuder jag inte på.

Jsg tycker det är mer hämnd eller mer ge igen med en utebliven kommentar eller en utebliven ond blick.

Men detta är kanske bara jag?