Var på jobbet och för en gångs skull gick tiden otroligt sakta och vi hade inte alls många barn. Vid 16,10 ropar Daniela på mig från arbetsrummet. Går in dit och hon står helt plaskblöt från midjan och neråt och säger "mitt vatten har gått". Den lilla paniken som infann sig i mig och dom sekunderna jag inte kunde tänka klart kändes som den längsta perioden i mitt liv typ. Och det enda jag minns att jag sa var "jaha, vad gör vi nu då? Ska jag ringa ambulans?" haha.. Efter en stund kom vi iallafall fram till att jag skjutsar henne i hennes bil till Vrinnevisjukhuset i Norrköping. Väl framme hade inte hennes man hunnit komma så jag fick följa med upp på undersökningsrummet och sitta med henne. Häftigt när dom kopplar på apparaten med hjärtljud från bebisen och där man ser när hennes värkar kommer. "Nu har du en värk igen" "Ja, jag känner det."
Sen har jag gått som på halster hela kvällen och undrat vad som sker. Självklart kvällen till ära har jag glömt min telefon i bilen och när jag hämtar den har jag fått sms på en jättesöt liten bebiskille. Obeskrivligt att varit med strax innan och nu finns han. Önskar Daniela och Emil all lycka med bebisen nu.
Väl hemma får jag även ett annat mycket roligt besked på ett samtal. Det är dock inofficiellt än så det berättar jag mer om så småning om.
Hämtade också pappa och Ingmar från flygplatsen idag och pappa hade med sig orkidéer, en skitsnygg väska och mobilskal till mig! Stort tack!
Nu kommer jag sova riktigt gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar