söndag 19 juni 2011

no one lives there anymore.


"I Katrineholm kan man gå tvärs över vägen och in på konditoriet mitt emot och få sitt kaffe i en liten kanna och fina koppar på fat. Jag gillar sådant nu för tiden. Jag har lärt mig att uppskatta tiden jag får medan jag är på väg bort eller hem."

Varje gång Katrineholm nämns eller syns i diverse media känner jag någon typ av stolthet. Den här gången var det Sultans tur att få uppmärksamheten i Marcus Birros krönika.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar