lördag 29 oktober 2011

if you need me call me no matter where you are.

Det är så himla skönt att kunna sitta ensam hemma med endast ett par tända ljus tända och en romantisk komedi på teven och grubbla, avväga, fundera och tänka smart.
Just i detta nu, när jag behöver det som mest i mitt deppande, skriver Lovisa på chatten och ber mig skypa med henne. Tack gode gud! Precis vad jag behöver.

Fortsätter inlägget cirka en timma senare.
Har pratat med Lovisa nu. Vilken underbar människa och vän hon är. En riktig vän för livet.
Det var otroligt skönt att prata av sig med henne och jag tror hon tycker detsamma. Men, vi var tvungna att avsluta samtalet nyss - för hon ska åka till LA nu. Hur coolt är inte hennes liv på en skala? Om exakt 118 dagar är jag hos henne och jag kommer vara mitt lyckligaste.

Jag hade tänkt, innan L ville prata, skriva ett långt deppinlägg om allt mellan himmel och jord och om saker som säkert dragit upp massa tjafs hos andra, men det skippar jag nu, för genast mår jag en gnutta bättre.
Vad den här natten helt plötsligt känns 100 kg lättare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar